Björn (”Bero”) Magnusson från Lödöse – en medeltida skaradjäkne
Skaradjäknarna har ett stipendium till minne av skaradjäknen Björn (”Bero”) Magnusson. Men vem var denna Bero Magnusson?
Många bemärkta personer har fått sina första lärdomsspån i Skara. En av dem är Björn Magnusson från Lödöse, som gick i Skara skola på 1400-talet. Han fortsatte sina studier i Wien, där han blev en framstående lärd och filosof.
Björn, eller Bero som hans latinska namn lyder, föddes omkring 1409 i Lödöse. Efter studier i Skara skrevs han 1429 in vid universitetet i Wien. I Sverige fanns då ännu inte något universitet. De flesta djäknar från skolor i Sverige begav sig söderut, de flesta till Paris. Där hade domkapitlet i Skara redan 1292 köpt ett hus för djäknarna att bo i under sina universitetsstudier.
Björn Magnusson erhöll 1433 sin magistergrad vid universitetet i Wien. Han undervisade därefter vid den filosofiska fakulteten i de s k sju fria konsterna – grammatik, dialektik, retorik, aritmetik, geometri, musik och astronomi.
Trots att Bero Magnusson var lärare i Wien avancerade han i sin hemstad Skara från den ena viktiga ämbetet till det andra. Först var han kanik, vilket väl i praktiken endast innebar att han fick inkomster från det prebende, den kyrkliga stiftelse som var den ekonomiska grunden i ämbetet.1449 befordrades han till domprost i Skara. 1460 valdes han till biskop i Skara, vilket stadfästes av påven 1462. Men Bero reste aldrig hem till Skara och tog biskopsstolen i besittning, varför påven 1465 upphävde utnämningen. Samma år dog Bero Magnusson i Wien.
Bero ägde en stor boksamling, cirka 140 volymer. Det var, enligt uppgift, den största kända boksamling som en svensk man ägde under medeltiden.140 böcker låter ju inte så mycket, men man bör komma ihåg att det var samtida med Gutenberg som introducerade boktryckarkonsten omkring 1450.
Beros boksamling bestod nog huvudsakligen av dyra handskrivna böcker. Dessa testamenterades till Skara domkyrka, men dessvärre har alla försvunnit. Skara brändes av danskarna flera gånger under 1500- och 1600-talet.
Vi vet inte mycket om Bero personligen. Han ansågs allmänt som en klok man och det var kanske ett skäl till att domkapitlet i Skara valde honom till biskop. Han skriver om sig själv att han är ’kolerisk’. Numera tolkar vi det som att ha häftigt humör. Men man bör nog se det i ljuset av den traditionella indelningen av temperament – sangviniker, flegmatiker, koleriker och melankoliker. Kanske man skall beskriva honom som en energisk person med temperament. För detta talar att han gjorde karriär i Wien.
Möjligen kan man av Bero Magnusson få inspiration att med grundläggande kunskaper fortsätta att läsa vid nya lärosäten och arbeta internationellt, detta utan att kapa banden med sin hembygd.
(Källor. Artikel i Skaradjäknen 1/2021 av Lars-Göran Johansson och ”Bero Magni de Ludosia. Questions on the Soul. A Medieval Swedish Philosopher of life”. Robert Andrews 2016.)
Stipendiater 2022:
Aisha Malaika Basole
Maja Vänska
